Det har minst sagt varit en fullspäckad helg!!! Lördagen började med lite jobb och sedan bar det iväg in till Kristianstad för styling och koreografi träning.
Visningen blev sjukt bra!!!
Igår körde jag och hämtade Noblesse med som varit hos Linus mamma hela helgen, och blivit lite bortskämd misstänker jag :) Men det måste hon få bli ibland :)
tisdag 30 november 2010
lördag 27 november 2010
Posta fjällan!
Vissa dagar jobbar jag 7-19, vilket innebär att det är alldeles för länge för fjällan att vara hemma själv. Som tur är har jag ett sånt bra jobb och underbara arbetskamrater så hon får följa med i stället :) Igår var en sådan dag. Noblesse verkligen älskar när hon får följa med mej till jobbet, och alla älskar när hon kommer. Hon blir nog aldrig så bortskämd som när hon är där, alla vill ge henne mat och klappa och kela, och det är Noblesses tre favorit sysselsättningar :) Och hon missar verkligen inte en enda på jobbet, utan alla ska det hälsas på, till och med när lastbils chaufförerna kommer ska hon säga hej. Hon tycker/tror att hon känner alla. Jag tror hon hade passat väldigt bra som nån form av service hund, för hon är så himla snäll och stabil i alla lägen.
Jag tycker det är häftigt att se hur hon har förändrats genom åren, för förr var hon mycket mer på sin vakt, vem som helst kunde absolut inte komma fram till henne, utan hon valde ut vissa som det gick bra med, och andra kunde knappt komma nära henne.
Hon vaktade enormt mycket hemma och man fick ha mycket större koll på henne när hon var lös. Nu kan jag verkligen gå med henne lös i alla lägen, och hon vaktar i princip inget alls. I alla fall inte hemma hos mej.
Jag vill inbilla mej att det är för att hon alltid följer med överallt, och att hon känner sej så trygg att hon inte behöver vara på sin vakt. Jag menar, hon skäller inte ens när det ringer på dörren längre :D
Efter jobbet körde jag med Noblesse till Åhus. Hon ska vara hos Linus mamma på "lillsemester" denna helgen (Linus är i Sri Lanka) för jag ska vara hårmodell ikväll på Grand och kommer inte vara hemma på hela dagen och kvällen.
Jag tycker det är häftigt att se hur hon har förändrats genom åren, för förr var hon mycket mer på sin vakt, vem som helst kunde absolut inte komma fram till henne, utan hon valde ut vissa som det gick bra med, och andra kunde knappt komma nära henne.
Hon vaktade enormt mycket hemma och man fick ha mycket större koll på henne när hon var lös. Nu kan jag verkligen gå med henne lös i alla lägen, och hon vaktar i princip inget alls. I alla fall inte hemma hos mej.
Jag vill inbilla mej att det är för att hon alltid följer med överallt, och att hon känner sej så trygg att hon inte behöver vara på sin vakt. Jag menar, hon skäller inte ens när det ringer på dörren längre :D
Efter jobbet körde jag med Noblesse till Åhus. Hon ska vara hos Linus mamma på "lillsemester" denna helgen (Linus är i Sri Lanka) för jag ska vara hårmodell ikväll på Grand och kommer inte vara hemma på hela dagen och kvällen.
onsdag 24 november 2010
Snö!
I dag kom den första riktiga snön, till Noblesses stora förtjusning. Sömntuta som hon är får jag alltid släpa ut henne på morgonen och likadant idag. Men när hon fick syn på alla snö som hade lagt sej höll ögonen på att ploppa ur huvudet på henne och hon for ut som en raket. Jag gick och lekte med henne lite ikväll ute på macken, för hon lyckades ju hitta sin gamla tennisboll under snön. Haha, ja av bilderna att döma så ser hon ju ganska uttråkad ut, men så var inte fallet. Sådana här dagar verkligen äääälskar jag att vara hundägare till världens goaste, sötaste, snällaste och underbaraste dogue de bordeaux!
lördag 13 november 2010
Trägen vinner!
Eller tredje gången gillt :) Idag fick jag äntligen med mej Noblesse på rundan igen. Antingen har hon glömt incidenten med Vakteln elelr så visste hon att det är lördag idag, vilket innebär att man är ledig och då är där heller inga sura Vaktel tikar.
Skönt var det ialla fall.
Sanna var här förra söndagen en snabbis med Zodd, hon tog lite coola bilder uppe i min hage på dem. Hon är verkligen en mästare den där Sanna :) Och på tal om söndagar så är det fars dag i morron och jag har som vanligt inte köpt något ännu. Ikväll blir det lite vin med världens bästa Anna, sen får vi väl se vart det bär hän :D
Skönt var det ialla fall.
Sanna var här förra söndagen en snabbis med Zodd, hon tog lite coola bilder uppe i min hage på dem. Hon är verkligen en mästare den där Sanna :) Och på tal om söndagar så är det fars dag i morron och jag har som vanligt inte köpt något ännu. Ikväll blir det lite vin med världens bästa Anna, sen får vi väl se vart det bär hän :D
fredag 12 november 2010
Före och efter
Jaha så här en regnig fredag finns det inte så mycket att göra egentligen. MEN jag har ändå varit väldigt kreativ.
Efter jobbet blev det att käka en tonfisk sallad och sedan ut på långpromenad. Dessvärre utan fjällan för hon vägrar som sagt gå de flesta rundorna som byn har att erbjuda. Så först fick jag ta en liten sväng med henne som hon tyckte var mer lagom :) Och en annan sak jag är riktigt stolt över, sen jag "stämplade ut" från sjukgymnastiken i April har jag gått ner 5 kilo! Visst nu är ni många som tycker att jag är överdriven, och inte behöver gå ner något alls, men träningsfreak som jag är så är jag inte nöjd om magen hänger över byxkanten, och så var fallet.
Sen har jag äntligen fixat till mitt älghorn! Jag köpte ju en tolv taggare på blocket för ett tag sen som jag nu har målat om. Blev sjukt snyggt!
Annars verkar det inte som att denna helgen har så mycket att erbjuda, så kanske man för en gångs skull skulle ta det lite lugnt. Aja vi får väl se, förmodligen kommer det krypa i kroppen i morron och då är utgång ett faktum :)
Efter jobbet blev det att käka en tonfisk sallad och sedan ut på långpromenad. Dessvärre utan fjällan för hon vägrar som sagt gå de flesta rundorna som byn har att erbjuda. Så först fick jag ta en liten sväng med henne som hon tyckte var mer lagom :) Och en annan sak jag är riktigt stolt över, sen jag "stämplade ut" från sjukgymnastiken i April har jag gått ner 5 kilo! Visst nu är ni många som tycker att jag är överdriven, och inte behöver gå ner något alls, men träningsfreak som jag är så är jag inte nöjd om magen hänger över byxkanten, och så var fallet.
Sen har jag äntligen fixat till mitt älghorn! Jag köpte ju en tolv taggare på blocket för ett tag sen som jag nu har målat om. Blev sjukt snyggt!
Annars verkar det inte som att denna helgen har så mycket att erbjuda, så kanske man för en gångs skull skulle ta det lite lugnt. Aja vi får väl se, förmodligen kommer det krypa i kroppen i morron och då är utgång ett faktum :)
lördag 6 november 2010
En tur på berget.
Idag var jag uppe med tuppen. Jag och Virre hade bestämt kl tio hemma hos henne för långpromenad och jag skulle hinna med att jobba en sväng innan dess. Som tur var så slängde jag ett öga på mitt schema innan jag stack kl halv sju i morse, för det visade sej att jobba, det skulle jag inte.
Min kära bror skulle oxå komma inom innan jag skulle köra så vi hade bestämt kl nio för lite kaffe och tragg. Både han, Sanna och Zodd kom till Noblesses stora glädje! Det är bara dessa tre och Virre med sina hundar som kan få henne så glad. Om jag inte berättat det så är Sanna och Lucas, min storebror, tillsammans sen ett halvår tillbaka. Min förtjänst ;) Hihi :)
De hängde i alla fall med upp till Bromölla och där väntade Virre, Manson, Bulten, Electra och hennes matte. Det blev en lång och lite småregnig promenad men hundarna hade lika kul som vanligt och det är verkligen en fröjd för ögat att se denna härliga blandning av hanar, tikar och olika raser leka tillsammans i skogen!
Min kära bror skulle oxå komma inom innan jag skulle köra så vi hade bestämt kl nio för lite kaffe och tragg. Både han, Sanna och Zodd kom till Noblesses stora glädje! Det är bara dessa tre och Virre med sina hundar som kan få henne så glad. Om jag inte berättat det så är Sanna och Lucas, min storebror, tillsammans sen ett halvår tillbaka. Min förtjänst ;) Hihi :)
De hängde i alla fall med upp till Bromölla och där väntade Virre, Manson, Bulten, Electra och hennes matte. Det blev en lång och lite småregnig promenad men hundarna hade lika kul som vanligt och det är verkligen en fröjd för ögat att se denna härliga blandning av hanar, tikar och olika raser leka tillsammans i skogen!
tisdag 2 november 2010
I lördags var det dags för sbhk:s årliga utställning i Åstorp. Jag själv skulle inte ställa men Virre och Bulten skulle ner. Så himla kul det var att träffa allt utställningsfolk igen. Var evigheter sen sist känns det som :) Fick tyvärr inga bra bilder pga av ljuset men en blev ok i alla fall, en sån sötnos eller hur?
Igår var jag och fjällan ute på vår dagliga promenad, och Noblesse favvis runda. Det finns faktiskt inget annat håll jag kan ta med henne för hon bara totalvägrar.
Rundan slutar på ett industri område och jag går alltid med henne lös, det har lixom aldrig varit några problem. Så gick vi där och Noblesse var väl ca tio meter bak mej och gick och snusade. Då hörde jag något komma springandes och rytandes som ett lejon. Jag lovar mitt hjärta höll på att hoppa ur kroppen på mej för där kom en Vaktel tik i full kärriär rakt mot Noblesse. Jag var för långt fram för att ens hinna springa och stoppa det som kunde hända och min enda tanke var att nu skulle det bli fullt slagsmål. Missförstå mej inte nu för Noblesse undviker bråk så långt det bara går men hon drar sej inte för att svara om någon ger sej på henne. Jag sa stanna till Noblesse och hon stod kvar som en staty medans Vakteln kom närmre och närmre. Döm om min förvåning när den bara tvärstanna fem meter i från Noblesse.
Noblesse stod fortfarande kvar och bara tittade på den. Så till slut hade jag kommit fram och jag sa till henne att kom nu så går vi, och så gick vi.
Jag blev skitförvånad för den hunden lät som om den verkligen skulle mörda Noblesse.
Jag antar att Noblesse sitter inne med en del pondus som fick hunden att till slut tveka, men jag vet inte...
Efteråt kunde jag bara tänka på vilken oerhört underbar hund jag har som inte ens lyfte på läppen, som aldrig känner att hon behöver mäta sej mot någon annan och alltid är så underbart snäll!
Jag berömde henne och tänkte på hur cool hon var som bara stod kvar blick stilla utan att reagera på varkens det ena eller andra hållet.
Idag skulle vi gå samma runda, men när vi kommit en liten bit och hon gjort vad hon skulle ville hon vända och gå hem igen. Så idag slog det mej ännu mer, hon vill verkligen undvika sådana situationer till varje pris. Inte ens tio vildhästar hade kunnat få henne att fortsätta rundan idag.
Jag vet nu, ännu mer än innan, att jag aldrig någonsin kommer att få en sådan här hund igen. Hon är verkligen den enda av sitt slag, och jag är så fruktansvärt tacksam mot Sara, Lasse och Viktoria på Belburgos att jag får ha henne i mitt liv!
Igår var jag och fjällan ute på vår dagliga promenad, och Noblesse favvis runda. Det finns faktiskt inget annat håll jag kan ta med henne för hon bara totalvägrar.
Rundan slutar på ett industri område och jag går alltid med henne lös, det har lixom aldrig varit några problem. Så gick vi där och Noblesse var väl ca tio meter bak mej och gick och snusade. Då hörde jag något komma springandes och rytandes som ett lejon. Jag lovar mitt hjärta höll på att hoppa ur kroppen på mej för där kom en Vaktel tik i full kärriär rakt mot Noblesse. Jag var för långt fram för att ens hinna springa och stoppa det som kunde hända och min enda tanke var att nu skulle det bli fullt slagsmål. Missförstå mej inte nu för Noblesse undviker bråk så långt det bara går men hon drar sej inte för att svara om någon ger sej på henne. Jag sa stanna till Noblesse och hon stod kvar som en staty medans Vakteln kom närmre och närmre. Döm om min förvåning när den bara tvärstanna fem meter i från Noblesse.
Noblesse stod fortfarande kvar och bara tittade på den. Så till slut hade jag kommit fram och jag sa till henne att kom nu så går vi, och så gick vi.
Jag blev skitförvånad för den hunden lät som om den verkligen skulle mörda Noblesse.
Jag antar att Noblesse sitter inne med en del pondus som fick hunden att till slut tveka, men jag vet inte...
Efteråt kunde jag bara tänka på vilken oerhört underbar hund jag har som inte ens lyfte på läppen, som aldrig känner att hon behöver mäta sej mot någon annan och alltid är så underbart snäll!
Jag berömde henne och tänkte på hur cool hon var som bara stod kvar blick stilla utan att reagera på varkens det ena eller andra hållet.
Idag skulle vi gå samma runda, men när vi kommit en liten bit och hon gjort vad hon skulle ville hon vända och gå hem igen. Så idag slog det mej ännu mer, hon vill verkligen undvika sådana situationer till varje pris. Inte ens tio vildhästar hade kunnat få henne att fortsätta rundan idag.
Jag vet nu, ännu mer än innan, att jag aldrig någonsin kommer att få en sådan här hund igen. Hon är verkligen den enda av sitt slag, och jag är så fruktansvärt tacksam mot Sara, Lasse och Viktoria på Belburgos att jag får ha henne i mitt liv!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)