Idag insåg jag en sak....
Ganska sjukt igentligen att jag inte kommit på detta tidigare.
Var uppe i hagen idag med Noblesse, hon älskar ju denna hage över allt annat. Vi kan ha varit ute i timmar och gått i skogen men varje gång vi kommer hem ska hon upp dit och kolla läget. (Hon tror nog att den är hennes och att hon måste köra iväg möjliga inkräktare)
I alla fall så lullade hon omkring däruppe och efter en stund började jag frysa. Hade ju bara gummistövlar på mej i minus grader så det blev snabbt kallt om fötterna.
Jag kallade på henne att nu fick det räcka och att vi skulle in, men hon höll inte med utan gjorde en snabb vändning och gick helt nonchalant upp i nästa hage.
Aha så slog det mej. Hon skulle bajja.
Och när sedan detta var avklarat hade jag under engefär en halv minut världens lyckligaste hund! Hon satte av i full kariär, som hon alltid gör, rakt emot mej och i sista sekund så fintar hon och springer milimeter bredvid. I dessa situationer gäller det att stå blickstilla annars går det som det har gjort flera gånger för mej. Jag försöker flytta mej och hon springer alltid åt det håller jag flyttat mej och krocken är ett faktum. Kan ju säga att med min tio kilo mindre än Noblesse är det inte jag som står kvar.
Hur som helst var det då det slog mej. Att få ha Noblesse i mitt liv är det absolut största som hänt och tänk att få ha en vän som verkligen gör allt för dej och alltid är glad! För hon är verkligen alltid super glad! Tänk att hon får mej och skratta varje dag, för varenda gång hon har bajjat tar hon dessa ärovarv uppe på ängen och ser bara så lycklig ut.
Jag har sagt ända sedan jag fick henne att jag förvånas över att man verkligen kan älska en hund så mycket som jag älskar Noblesse, och idag insåg jag hur mycket denna hund betyder för mej, mer än jag innan trodde var möjligt.
Ganska sjukt igentligen att jag inte kommit på detta tidigare.
Var uppe i hagen idag med Noblesse, hon älskar ju denna hage över allt annat. Vi kan ha varit ute i timmar och gått i skogen men varje gång vi kommer hem ska hon upp dit och kolla läget. (Hon tror nog att den är hennes och att hon måste köra iväg möjliga inkräktare)
I alla fall så lullade hon omkring däruppe och efter en stund började jag frysa. Hade ju bara gummistövlar på mej i minus grader så det blev snabbt kallt om fötterna.
Jag kallade på henne att nu fick det räcka och att vi skulle in, men hon höll inte med utan gjorde en snabb vändning och gick helt nonchalant upp i nästa hage.
Aha så slog det mej. Hon skulle bajja.
Och när sedan detta var avklarat hade jag under engefär en halv minut världens lyckligaste hund! Hon satte av i full kariär, som hon alltid gör, rakt emot mej och i sista sekund så fintar hon och springer milimeter bredvid. I dessa situationer gäller det att stå blickstilla annars går det som det har gjort flera gånger för mej. Jag försöker flytta mej och hon springer alltid åt det håller jag flyttat mej och krocken är ett faktum. Kan ju säga att med min tio kilo mindre än Noblesse är det inte jag som står kvar.
Hur som helst var det då det slog mej. Att få ha Noblesse i mitt liv är det absolut största som hänt och tänk att få ha en vän som verkligen gör allt för dej och alltid är glad! För hon är verkligen alltid super glad! Tänk att hon får mej och skratta varje dag, för varenda gång hon har bajjat tar hon dessa ärovarv uppe på ängen och ser bara så lycklig ut.
Jag har sagt ända sedan jag fick henne att jag förvånas över att man verkligen kan älska en hund så mycket som jag älskar Noblesse, och idag insåg jag hur mycket denna hund betyder för mej, mer än jag innan trodde var möjligt.
