I går kom min gamla högstadie polare Monique hit, och med sej hade hon yrvädret och blandrasen Otthilia (Tibetansk spaniel/Dvärg pincher). Först tog vi en lång promis i skogen, och jag kan säga att det var med hjärtat i halsgropen som vi släppte lös vilddjuren. Noblesse har näåmligen en förmåga att va lite oförsiktig när hon blir exalterad, så de var under noga övervakning första biten. 63 kilo vs 9 talar ju för sej själv :)
Röjjet fortsatte även när vi kom hem och Noblesse kom faktiskt på att det var mycket lättare att leka med den lilla kladden om hon la sej ner. Jag blir så jäkla imponerad av henne ibland. Hon lekte jääättefint och bet lagom hårt, även om det såg ganska illa ut när Otthilia hade hela sitt huvud i munnen på Noblesse. Men men, allt detta tyder på tycker jag att storleken har ingen som helst betydelse. I alla fall inte i hundvärlden :)
Slängde in en bild på Blessan när hon hjälper mej att stapla ved oxå. Visst är hon duktig min lilla gris?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar